I ett samtal med en vän berättade jag om alla blandade tankar och känslor jag har inför min hälsa och min arbetskapacitet. Jag känner mig frustrerad över att inte kunna påverka min situation, jag accepterar att det är som det är men jag är arg för att jag har hamnat i detta, jag önskar att det inte hade hänt men jag ser alla framsteg som jag gör, jag försöker lära mig att leva med mina nya förutsättningar men jag vill inte att det ska vara så här. Allteftersom vi pratade stod det klart, det finns en sorg. En sorg över att det har blivit så här, att livet är annorlunda nu. I botten är jag ledsen, ledsen över att jag inte har vetat hur man hanterar stress, ledsen över att jag har kört slut på mig själv. Utan att märka det, utan att förstå vad som hände.
Insikten om sorgen gör det lättare för mig att förstå mig själv. En sorg måste man acceptera och man får lära sig att leva med den. Man blir starkare när man har gått igenom den men man bär den alltid med sig. Den finns där som en del av ens liv men man önskar ändå att det aldrig hade hänt.
Det förunderliga är att vid sorgens sida går glädjen som en tålmodig följeslagare. När man sneglar åt sidan finns den där, alltid beredd att lysa upp!
~~ ~~
KRAM!
SvaraRaderaTack Prillan!
RaderaInsikter är värdefulla, det blir lättare att se hur allt förhåller sig. Kram!
Du är fantastisk min vän! Kram på dig :)
SvaraRaderaTack kära vän!
RaderaTänk vad samtal kan leda till mycket! Med nya insikter kan vi nå nya mål. Kram!