lördag 18 december 2010

Avtryck

Alla dagar du varit till glädje för andra
Alla gånger du gett ditt leende till någon
Alla uppmuntrande ord du uttalat
Alla varma blickar du givit
Alla skratt du varit upphov till
Alla kärleksfulla handlingar du utfört

Du lämnar avtryck
hos andra
i ditt liv

~~~~~

måndag 13 december 2010

En del av universum

meteorskurar
på himlavalvet

små människor
på jordens yta

i det oändliga
universum

är allt en del
av samma helhet

~~~~~~

söndag 12 december 2010

Angels

There are angels
wherever you go
even if you
don't find it all true

There are angels
caring for your life
if only you
open your eyes

There are angels
watching over you
even if you
don't recognize them

There are angels
surrounding you now
even if you
think you're alone

There are angels
here for a reason
bringing to you
protection and love

tisdag 7 december 2010

Som en snöflinga

Som snöflingor är vi

Var och en ett underverk
av sammansatta molekyler

Ingen är den andra lik

Ensam - vacker och unik
Tillsammans - förändras världen



~~~~~~

onsdag 1 december 2010

Intet vet vi

I blindo snurrar vi
Vad ska hända?
Intet vet vi
Hoppet finns
Vi våndas
Blir förskräckta
Och hoppas igen

Vår kapsel snurrar
Vi följer med
Vart tar vi vägen?
Små är vi
Bortom all kontroll
Skymning faller
Gryning kommer

Ovisshet
Förtröstan
Förundran
Tacksamhet

~~

måndag 29 november 2010

En ängel kom förbi

Det kom en ängel
och stannade till

dröjde sig kvar,
iakttog en stund

följde med oss
en bit på vägen

såg att allt
var i sin ordning

fortsatte sin färd
och lämnade spår

i hjärtat

~~~~~

lördag 20 november 2010

Ett steg i taget

det behöver inte gå fort
det kan inte gå fort
det går inte fort

ett litet steg framåt
det går bra
bara fortsätt
inte titta bakåt
jo absolut!
titta bakåt!
se hur långt jag har kommit!

ett litet steg till
det går bra
bara fortsätt
inte stanna upp
jo stanna upp!
känn efter
andas ut

ett litet steg framåt
ett framsteg!
var nöjd
njut
gläds
det går framåt
ett steg i taget

~~

måndag 15 november 2010

Små ögonblick av lycka

små ögonblick av lycka
när du sitter i min famn,
din lilla hand i min,
min kind mot din hjässa

små ögonblick av lycka
när dina ögon glittrar,
ditt skratt fyller rummet,
vi brottas i soffan

små ögonblick av lycka
när vi promenerar,
dina funderingar om livet,
stunder av förtroende

små ögonblick av lycka
när du säger godnatt,
dina varma kramar,
teckningar med hjärtan

små ögonblick av lycka
korta och livsviktiga
heliga stunder
flyktiga och eviga

~~ ~~

torsdag 11 november 2010

Plötsligt stannar livet upp

Plötsligt stannar livet upp
alla planer för framtiden
alla svåra beslut
om vilken tapet
som passar bäst
alla drömmar
om den nya soffan
alla viktiga möten
angående färgen
på nya köksluckorna
alla böckerna
som skulle läsas
de nya filmerna
som måste ses
allt julpyssel
som måste hinnas med
snart är det advent
glöggparty och ljusstakar
pepparkakshus med glasyr

Plötsligt känns allt
så oviktigt

Att vi har varandra
är allt
som betyder något

~~

torsdag 4 november 2010

Käraste vän

läser
dina rader
önskar
att vara nära
vill inte
se detta hända
vill bara
famna om dig
sitta bredvid
käraste vän

svåra dagar
sömnlösa nätter
vi bär
våra bördor
i ensamhet
alldeles för länge
i tystnad
vill inte
att du ska lida
käraste vän

mina tårar
på kinden
mina tankar
hos dig
vill göra något
för dig
kan bara
finnas till
jag finns här
käraste vän

~~ ~~

tisdag 2 november 2010

Lillprinsens ord

Jag behöver dig.
Du behövs.
Jorden behöver dig.
Du kan förändra världen
med din kärlek.

~~~~~~~~~~~

Den här dikten är min 8-årings ord.
Häromkvällen när han skulle sova sa han detta,
rörd och lycklig skrev jag ner hans ord.
Min älskade lillprins!

~~

söndag 31 oktober 2010

Runt omkring oss

Runt omkring oss
pågår livet
mycket glädje
många sorger
några lyckas
många kämpar
några vågar
första gången
andra prövar
efter tvekan

Runt omkring oss
pågår livet
några öppnar
nya dörrar
andra stänger
avstår hellre
några bär på
hemligheter
andra delar
sina tankar

Runt omkring oss
pågår livet
många längtar
efter kärlek
några lever
utan sällskap
om du vågar
sträck ut handen
ge till någon
som behöver

Runt omkring oss
pågår livet
vi kan göra
livet bättre
första steget
våga ta det

onsdag 27 oktober 2010

Nu gäller det

det gäller att väga orden
nyanserna är viktiga
ett felsteg blir förödande

det gäller att ha tålamod
att vänta och att hålla ut
inte ställa många frågor

det gäller att alltid förstå
att lyssna och ta sig tid
inte komma med förslag

det gäller att finnas där
att vara närvarande
inte säga kan vi prata sen

det gäller att känna av
att ge kramar i smyg
inte vinka bara säga hej

det gäller att lämna ifred
att visa förtroende
inte ringa ofta eller fråga

det gäller att se det goda
att ge uppmuntran och stöd
inge hopp och tro på framtid

det gäller att fortsätta nu
att älska till tusen
aldrig någonsin ge upp

det gäller att bara vara
och aldrig sluta vara
en älskande tonårsförälder

~~ ~~

fredag 22 oktober 2010

En tanke till alla dem

En tanke till alla dem
som gråter


En tanke till alla rädda


En tanke till alla dem
med sår i själen


En tanke till alla slagna


En tanke till alla dem
som kämpar


En tanke till dem som behöver
Tröst Kraft Glädje

~~ ~~

tisdag 19 oktober 2010

Återseende

Att mötas igen
tid av förväntan
väntan och längtan

Tiden går långsamt
tanke och undran
är något förändrat?

Mötet är nära
iver och glädje
snart är det dags

Ögon som glittrar
hjärtan som spritter
allt faller på plats

Stunder av närhet
värme och tillit
vi finns för varandra

Skratt så vi kiknar
samtal i timmar
vad tiden går fort

Så skiljs vi igen
kramar och avsked
i ögat en tår

Fylld utav minnen
värdefull vänskap
tacksam och lycklig


torsdag 14 oktober 2010

Älskade barn

Du finns här
i mitt hjärta
om än långt bort
så är du
alltid här

Jag bär dig
med mig
du finns här
alltid
i mitt hjärta

Du finns här
i mina tankar
jag ser dig
framför mig
när jag vill

Jag bär dig
med mig
du finns här
alltid
i mitt minne

Du finns här
jag bär dig
med mig
alltid
älskade barn


~~

söndag 10 oktober 2010

Jag ska tända ett ljus

Jag ska tända ett ljus
jag vet att det hjälper
en låga som brinner
för mig och för dig

När mörkret är nära
och allting känns hopplöst
så stilla i ensamhet
lyser mitt ljus

Jag sitter här länge
och mörkret det tätnar
jag vill ingenting
bara se på mitt ljus

Jag känner en tomhet
som inte kan fyllas
men ljuset jag tänt
ger mig hopp för en stund

~~

fredag 8 oktober 2010

Det här ska bli den bästa dagen!

Ibland får man en låt på hjärnan. Oftast är det bara en strof eller en refräng som går runt runt och det går inte att sluta tänka på den. Det händer att vi går och nynnar på den där melodin och ibland även brister ut i högljudd sång. Det som är vanligast är nog ändå att det maler på inne i huvudet på oss. Det kan vara både härligt och irriterande - kanske beror det på vilken melodi eller textrad det är som maler på....

Texten eller orden blir som mantran som återkommer hela tiden. Ibland är det verkligen märkliga ordval som fastnar och det kan kännas lite lustigt när man tänker efter vad som sjungs inne i huvudet. Andra gånger kan det vara ord som har en oerhört stor betydelse på ett eller annat sätt.

Jag tänker att det här är precis som med alla de tankar som far genom huvudet på oss både medvetet och omedvetet. Vissa tankar maler på och maler på. De släpper inte taget. Envisa passagerare alltså! Tankarna påverkar oss. Det fantastiska är att vi också kan påverka våra tankar. Det är inte alltid så lätt men det går att träna på det.

Tidigare har jag skrivit om att vara busschaufför och det är ett gediget arbete att hantera alla passagerare / negativa tankar. I morse hade jag en som påstod att jag inte skulle få något gjort idag även om jag försökte. Samtidigt hörde jag refrängen på en av Marie Fredrikssons låtar, "Den bästa dagen" som gick runt i mitt huvud. Jag kände att jag behövde lite hjälp med den där negativa passageraren. Jag letade upp låten, tryckte på repeat och lät den strömma ut genom högtalaren på riktigt hög volym om och om igen. Jag kände hur jag blev gladare och fick mer energi för varje gång låten började om.

Efter den kicken tog jag en rask promenad i 35 minuter och då bestämde jag att det här blir en riktigt bra dag! Jag kommer att kunna ta dagens motgångar på ett bättre sätt för jag har valt att tänka att detta är en bra dag. Det funkar inte alltid, det har jag erfarit under många år, men idag gör det det! Så idag har vi allsång i bussen och alla skrålar med: Idag ska bli den bääääästa dan i mitt liiiiiiv!!!


måndag 4 oktober 2010

Drömbild

När första barnet föddes fanns det bilder om mitt liv
ett hem där barnen kom och gick och lekte utan kiv

Jag ville va en mamma som öppnade min dörr
och bjöd på varma bullar och småkakor, som förr

Men Bullerbyn är saga och inte verklighet
fast bilderna de hade jag som mått på kvinnlighet

När barnen springer in och ut och dörren går i ett
så märker jag att det jag drömt är inte det jag sett

Med huset fullt av ungar som låter högt och svär
så undrar jag hur sjutton min drömbild blev så här?

Jag skulle stå med förklä' och bjuda hembakt bröd
men jag orkar inte stimmet, o hjälp mig ur min nöd

Min önskan om att vara en mor som orkar allt
den gjorde att jag glömde att hålla huv'et kallt

Nu har jag sakta insett att bull-mor är jag ej
men också har jag lärt mig att jag är helt okej

~~

onsdag 29 september 2010

Att vara busschaufför

Våra tankar styr våra liv! Det finns siffror på hur många tankar vi tänker varje dag. Omkring 65000 har jag läst att det är, det går att mäta genom att man mäter aktiviteten i hjärnan. En förfärande stor del av dessa tankar är negativa tankar. Det går att bli medveten om detta och stoppa de här rackarna som ställer till det för oss. För det gör de! De stjäl vår energi, de påpekar våra brister, de hindrar oss från att göra saker, de får oss att tvivla på våra förmågor och så vidare.

En klok person fick mig att inse att jag är en busschaufför. Mitt liv är som en buss och jag är chauffören. Bussen är full av passagerare och en del av dem är stökiga och högljudda, andra är sarkastiska och oförskämda. Det finns några som visar uppskattning och de vill man ju ha fler av men många är gnälliga, ifrågasättande och till och med nedvärderande. Det är jag som kör och jag vet vart jag är på väg. Då kommer det fram passagerare och stör mitt i färden.
- Är du säker på att det här är den bästa vägen?
- Du är inte särskilt bra på att köra fort, du!
- Du är så tråkig, kan du inte vara lite roligare?!
- Du kommer aldrig att klara den där uppförsbacken!

Hur ska jag nu göra? Vad ska jag göra med denna skara? De ifrågasätter och de är nedvärderande....jag har lust att slänga av dem!!! Det är bara det att de kliver på igen vid nästa hållplats... Jag måste alltså lära mig att hantera situationen. Jag måste hitta ett sätt att bemöta deras kommentarer. Passagerarna finns där, kommer att vara kvar där och de till och med behövs där. Problem uppstår först om jag låter mig styras av deras negativa kommentarer.
Den här bilden har hjälpt mig mycket i mitt arbete med att hantera mina negativa tankar. Jag har tränat mycket på att identifiera de här passagerarna. Tidigare tog jag passagerarnas kommentarer som sanningar många gånger. Jag lät dem påverka mina beslut om vilken väg jag skulle ta, hur fort jag borde köra, var jag skulle stanna och jag blev osäker på om mina val var så bra.

Numera när en negativ tanke försöker få fäste i mitt huvud så ser jag den i vitöga och säger med bestämd röst: " Hörrudu! Det är jag som kör den här bussen och ska du följa med så får du allt gå och sätta dig igen! "








lördag 25 september 2010

Du får mig att känna mig speciell

~~

När håret är otvättat och hållningen hemsk
kan du få mig att känna mig vacker

När hungern gör mig retlig och sur
kan du få mig att skratta och le

När energin är låg och orken är borta
kan du få mig att känna mig värdefull

När frustrationen gör mig rastlös
kan du få mig att se allt det goda

När otillräckligheten gör mig handlingsförlamad
kan du få mig att ta ett steg i taget

När jag inte vet varken ut eller in
kan du få mig att tro på mig själv

När jag tänker på dig blir jag lycklig
du får mig att känna mig speciell


~~ ~~

tisdag 21 september 2010

Inferno

Som krossat glas
under bara fötter
så skär det i mig
när jag ser din förtvivlan

Som glödande kol
i öppna händer
så bränner det i mig
när jag hör din smärta

Som isande vindar
och vrålande storm
så river det i hjärtat
när jag känner din ångest

Som ett vårregn
över slutna knoppar
så faller mina tårar
när jag anar din sorg

~~

söndag 19 september 2010

Hur då?

Hur ska jag kunna säga hur det är?
Hur ska jag göra för att jag ska se?
Hur ska du orka lyssna på allt jag bär på?
Hur är det möjligt att dela med sig av det inre rummet?
Hur ska vi kunna leta efter den gömda skatten?
Hur ska vi tala om allt för de glömda?
Hur ska livet förvandlas till drömmen?

fredag 10 september 2010

Hjärntrött x 2

Här är två dikter som jag skrev i våras. De kom till när jag ville göra ett försök att förklara hur utmattningen fortarande påverkar mig ibland. När min hjärna får för många intryck tar energin slut och jag kan få svårt att tala.


Hjärntrött

Ibland blir jag hjärntrött, jag vet när det händer
det är inte farligt men otäckt ändå

Vill säga Dig något men orden är borta
jag vet att jag har dem, men vet inte var

Att leta är lönlöst de finns inte bara,
en känsla av tomhet är det finns kvar

Förvirring i hjärnan och yr utav trötthet,
har svårt att sortera de tankar jag har

Då måste jag vila och tänka på inget
så kraften kan komma tillbaka igen



Hjärntrött igen

Det hände igen nu, jag gjorde för mycket
jag vet vad jag orkar men vill lite till

Måste acceptera och följa rutinen
det finns inte krafter till det som jag vill

Det visar sig tydligt för hjärnan blir långsam
förmågan att prata försvinner en stund

Att frambringa ljuden och forma till munnen
samt använda tungan är omöjligt nu

Att få orden till tal är för komplicerat
allt går i slowmotion, min hjärna är trött

Jag pekar i stället och använder kroppsspråk,
att tala med blicken det funkar det med

All kraft är helt borta och kroppen känns tung då
nu måste jag vila, ge hjärnan en paus

onsdag 8 september 2010

Du mitt lilla barn

Vad rör sig i ditt huvud?
Hur ser din värld ut?
Om jag kunde förstå
Du hör min röst
Men vad säger dig mina ord?

Din blick söker min
Och vi ser varandra
Den stunden förstår jag allt
En sekund är allt uppenbart
Jag önskar att tiden kunde stanna

~~ ~~

måndag 6 september 2010

Myten om den fantastiska jonglören

Den fantastiska jonglören
har tio bollar i luften,
många järn i elden och
gör allt med en klackspark, gång på gång.
Med ett brett leende
och vältränad kropp
balanserar hon sin frihet
på en hög stapel av förväntningar.
Att göra många saker samtidigt
är en förutsättning för berömmelsen.
Den hyllade kan gå på slak lina
och hålla humöret uppe -
på toppen av ett tveeggat svärd
och samtidigt planera nästa balansakt.
Ju fler konster på samma gång desto mer hyllad
och ju mer hyllad desto mer lyckad!
Men vem tröstar Knyttet?
Och vem bygger Myten?
När jonglören tappar bollar
och bränner sig på järnen,
då rasar stapeln med förväntningar
och friheten krossas...
Det enda som då finns kvar är Myten
- om den fantastiska jonglören.

lördag 4 september 2010

Man kan bara man vill


~~
När jag var tonåring brukade jag segla på somrarna, tillsammans med mina kusiner, och det var underbart, härligt och ibland äventyrligt. Som med allt annat är det lätt att segla när man väl har lärt sig.

Kommer vinden bakifrån släpper man ut seglet maximalt åt sidan och färden går oftast lugnt och stadigt framåt. Om det däremot blåser så att vinden ligger på rakt framifrån, i förhållande till den plats man vill till, då får man kryssa. Att kryssa innebär att man seglar i sick-sack mot målet och då kommer vinden in från sidan mot seglet. När man kryssar kan man välja hur högt man vill gå mot vinden, dvs hur hårt man vill pressa båten att gå mot vindriktningen. Ju högre man går desto hårdare får man dra in seglet och vinden kommer då in snett framifrån mot seglet. Det kan gå riktigt fort då och båten kan luta rejält. Ibland behöver man hänga långt ut med kroppen över relingen, båtens kant, för att båten inte ska slå runt och hamna upp och ner.


För att kunna segla måste man lära sig att hantera båten, vinden och havet. Det är en fantastisk känsla när man gör det! En känsla av frihet. Det är lite märkligt och paradoxalt det där med frihetskänslan för när man seglar är man i en beroendeställning. Man är helt beroende av vinden. Ingen vind - ingen segling. Själva förutsättningen för seglingen ligger i vinden. Är det storm är det riskfyllt och farligt. Är det kraftiga kastbyar, då vinden stark och oförutsägbar och ändrar riktning hur som helst, är det möjligt men svårt.

Vinden bestämmer. Det absolut avgörande för att det ska gå att segla är att det finns vind. Hur mycket jag än vill så kan jag inte endast med viljekraft få till en seglast om det är vindstilla. Det är också vinden som sätter havet i rörelse. Lätta krusningar på vattenytan, små vågor, stora rullande dyningar och enorma jättevågor med skummande toppar, allt med kraft från vinden.

När man seglar är alltså vindriktningen något som påverkar färden, likaså vågorna. I en mindre båt, som jag seglat, ger små vågor en lite ryckig känsla i båten eftersom de slår emot ofta, stora dyningar ger en känsla av att man flyger och stora vågor framkallar en sugande och hisnande känsla. Allt det här lär man sig att hantera.

Det finns en sorts vågor som är svårare att parera och det är svallvågorna efter en större eller snabbare båt. Det är inte bara om den andra båten gått nära som svallvågorna blir besvärliga. Man kan se dem komma på håll, man kan förbereda sig på att nu kommer de, men ändå.... Hela båten kommer ur balans. Bommen, som seglets underkant sitter fast i, slår fram och tillbaka över båten och båten guppar på ett oberäkneligt sätt. Efteråt kan det hända att båten har tappat fart och står mer eller mindre still, seglet fladdrar och båten är ur kurs. Då får man använda rodret och vicka det från sida till sida så att båten sakta vänder tillbaka i den riktning man var på väg. Så fylls seglen igen av vinden och färden kan fortsätta.

Just nu lever jag i svallvågorna efter en utmattningsdepression. Jag är tacksam för varje dag som jag har vind i seglen. Fast många dagar har jag önskat att jag haft mer vind än jag har, att jag orkat segla längre, snabbare och i högre vågor. För jag vill. Jag vill få tillbaka min energi, jag vill orka, jag vill så mycket!

Man kan bara man vill.....jag lägger till - inte allt och inte alltid


torsdag 2 september 2010

Genklang

Foto: Anneli Bringerud














¨¨ ¨¨

Ett vulkanutbrott på Island
två hundra mil bort
luftrummet stängs

En fjärils vingslag i Brasilien
kan det orsaka en tornado
i Texas?

Något händer
bortom vår horisont
kan vi ana det?

Mina handlingar och ord
ger genklang
långt längre bort än jag förstår

¨¨ ¨¨