Bringebruden

fredag 29 juni 2012

Vilsamt

ihopkurad under en filt i soffan

väggklockans lågmälda rytmiska tickande

ute drar vinden i björkens grenar

små små regndroppar fyller kvällen

onsdag 27 juni 2012

Igår kväll var jag ute och sprang. Själv. Efter ett träningsprogram.
För mig är detta något nytt. Efter att jag gick/sprang Vårruset har jag varit ute några gånger när jag har haft sällskap. Det ger mig inspiration och jag känner en glädje i att ge mig ut. När jag ska försöka motivera mig själv blir det svårare, då känns soffan så mycket skönare och det finns så många andra saker man kan göra i stället... Trots detta har en tanke legat och grott ända sedan Vårruset, ja egentligen kom den redan när vi var på väg dit. Jag vet inte hur den dök upp men jag fick någon sorts vilja till att våga pröva något jag aldrig trott mig om att klara av. Tanken har blivit ett mål. Den blev det när jag väl tog ett beslut och när jag visste att jag kunde få sällskap i att genomföra det.

Tanken och numera målet är att jag ska springa Tjejmilen och jag har en plan för hur jag ska nå dit. Jag har hittat några olika träningsprogram som jag mixat ihop till en personlig variant som passar just mig. Det känns både lite overkligt och otroligt spännande. Jag har aldrig tänkt på mig själv som en löpare utan jag har intalat mig att det är något som jag inte klarar av. Det skulle jag aldrig orka, det är inget för mig. Nu har den bilden börjat korrigeras och jag märker att jag kan. Orkar...? Ja det är en fråga med flera bottnar för det handlar både om förmåga och om inställning. Så, jo, jag orkar mer än jag har trott och jag kommer att orka ännu mer.

Igår var det dags för ett pass med snabb intervallträning och trots att jag helst vill ha sällskap insåg jag att detta pass var ämnat för mig på egen hand. Jag har kommit på att det känns mycket bättre att säga att "jag intervalltränar" istället för att säga att "jag går lite när jag inte orkar springa" och känslan är viktig! Just igår var det intervallträning enligt träningsprogrammet och det var något annat. Det var 1minuts snabb löpning varvat med snabb gång ett antal gånger. Redan när jag läste instruktionerna såg jag en bild framför mig, hur jag flög fram med benen trummande mot marken. Jag längtade efter att komma iväg. Det var något inom mig som väcktes till liv igen och jag fick upp minnesbilder från min ungdom. Jag var riktigt bra på friidrott då och korta distanser var min styrka.

Jag kan ju säga att det var några år sedan jag fick mina diplom och 1:a pris... Det hördes åtminstone väldigt väl när jag for fram flåsandes, men fast besluten om att springa fort. Nästa gång kanske jag kan modifiera måttet på fort, så orkar jag nog några fler vändor. När minuten kändes lång tänkte jag att jag stärker i alla fall mitt hjärta och mina lungor nu! Min bild av mig själv springandes fort finns kvar, och det är tur för detta ska jag göra en gång i veckan under hela träningsperioden. Jämte den bilden har också en ny bild tagit form och det är en där jag orkar springa långt.

Det är drygt två månader kvar till loppet och jag har en lång bit kvar innan jag orkar springa en mil. Det är inget problem för mig, orkar jag inte springa hela vägen så går jag, det viktigaste är att jag faktiskt tänker genomföra det och att jag tror på att jag kommer att klara det.

Bild lånad från tjejmilen.se

~~ ~~

tisdag 19 juni 2012

En vilsen ballong

~~

En vilsen ballong virvlar runt
studsar på gräset
lyfts av vinden
flyger upp i en dans

landar i lä vid en husvägg
vilar helt stilla, orörlig
som på nåder

runt knuten viner starka vindar
smörblommor och hundkex
böjs jäms med marken
syrenerna bugar djupt

ballongen vaggar oroligt
rullar runt, ut på gräset
på nytt upp i planlös dans
rycks iväg, far fram och åter
virvlar runt, runt, runt

så planlöst vill jag aldrig virvla
så viljelöst aldrig fara runt
som en övergiven kalasballong

~~

lördag 16 juni 2012

Stilla ro

Foto: Anneli Bringerud

Sommarnatten

bjuder in till stilla ro

Stig in, sitt ner

låt din själ få vila

Släpp din oro

andas in friden

Fyll ditt inre

med stillhet och lugn

Livet är ditt

tag hand om det väl

fredag 1 juni 2012

Det finns dagar

~~
Det finns dagar
då de kloka tankarna
tar paus
då alla insikter
gömmer sig
och glädjen över att lyckas
är bortblåst

Det är dagarna
när negativa tankar
står bredbent på hjärnbalken
när tvivlet
dansar tango över själen
och sorgen över alla misstag
fyller varje andetag

Det finns nätter
som håller om oss
och fyller oss med kraft
som vaggar oss till sömns
och ger oss nytt hopp
om en ny dag

~~

onsdag 23 maj 2012

Ibland överraskar man sig själv

~~
Ikväll har jag deltagit i Vårruset. För ett år sedan var det inte möjligt för mig att delta så då tog jag initiativ till Vårpromenaden som ett alternativ för oss som ville vara med, fast på eget håll (läs gärna inlägget Jag fick en idé och tog ett beslut, skrivet i april 2011). Det är bra att se lite i backspegeln ibland, då är det möjligt att se hur lång sträcka av framsteg man har lagt bakom sig. Många små framsteg har det blivit.

Jag fick frågan av en vän, om vi skulle springa Vårruset i år. Jag skrattade lite och sa att springa var nog lite att ta i men gå skulle jag kunna göra och möjligen "lufsa" en bit. Vi bestämde i alla fall att vi skulle delta tillsammans. Mina förberedelser inför detta evenemang har mest bestått av att jag har tänkt på hur bra det vore om jag hade tränat lite. Men med tanke på att jag inte var med på plats förra året så var mitt huvudsakliga mål att genomföra detta lopp och hur det skulle göras var underordnat.

Jag tog mig i mål! Jag hade ett antal gånger förvarnat min vän att vi skulle promenera, inget annat. Bra att vara förberedd på förutsättningarna tänkte jag. Vi ställde oss bland alla andra i samma tempogrupp, men när vi kom iväg tyckte jag att det gick för långsamt vi kunde åtminstone gå lite raskt. Det gjorde vi. Sen tyckte jag att de andra ändå gick i vägen så då sa jag "Äh, nu springer vi!". Det gick så lätt! I nedförsbackarna. Vi varvade löpsträckor med rask gång hela vägen och jag är så imponerad av mig själv. Mest av allt är jag överraskad. Inte hade jag en aning om att jag kunde tycka att det var roligt att springa!

Tack Katarina, utan din förfrågan och ditt sällskap hade jag inte gjort denna upptäckt!

De här hjälpte mig också runt.

torsdag 17 maj 2012

Dags för affirmation

~~

När en glödlampa inte längre fungerar så byter man ut den. Enkelt. Lampan fyller inte sin funktion och då sätter man dit en ny ljuskälla. Ingen ifrågasätter rimligheten i det. Vi ersätter det som inte fungerar med något annat och förhoppningsvis kommer nytt ljus att lysa upp tillvaron.

Likadant är det med våra tankar faktiskt. Ibland har vi tankar som inte är bra för vårt välbefinnande. De fyller ingen positiv funktion men hänger kvar ändå. Då är det dags att byta ut dem. Precis som med en ljuskälla så går det att byta ut en tanke som är ur funktion. Vad menar jag med det då? Jo, jag menar negativa tankar som t.ex. tär på självförtroendet, fyller oss med oro och tvivel eller stoppar vår kreativitet.

Efter några dagar av tankar med tvivel på min egen förmåga och på vad jag kan åstadkomma är det dags för nytt ljus att lysa upp tillvaron!
Jag ska byta ut en av mina tankar som inte fyller någon funktion och ersätta den med en annan. Jag har en nygammal favorit och den ska jag skriva ner på en lapp och sätta på min spegel för att bli påmind. Så här ska jag skriva

"Jag är framgångsrik!"