Det är många av oss som brukar använda snooze-knappen på väckarklockan då vi ska vakna. Väckarklockan ringer, vi trycker på snooze-knappen och en stund senare ringer klockan igen. Så kan vi hålla på några gånger tills vi är redo för att gå upp. Hejlskov formulerade vad som händer. Varje gång klockan ringer så gör den det som om det var första gången den ringde. Varje gång. Han menade att detta var en framgångsrik metod vid tillsägelser, att vid upprepade tillsägelser säga till varje gång som om det var den första gången. Hans erfarenhet var att det leder till resultat utan konflikter och snabbare resultat än om det blir en stegring i tillsägelserna. I metoden ingick också att efter varje tillsägelse ge personen både tid och utrymme, d.v.s. lämna ifred en stund och återkom.
För mig var detta en intressant tanke, för hur ser det vanligtvis ut? Vid upprepade tillsägelser är det lätt att trappa upp. På något sätt vill man markera och visa att man menar allvar. Man bär med sig varje tillsägelse som inte ledde till resultat, lagrar frustrationen, ökar något i tonen eller ordval, irritation och otillräcklighet läggs till och så ökar det tills det kulminerar i ilska antingen hos den som säger till eller hos den som blir tillsagd. Resultatet blir en konflikt. Kan det vara så att tillsägelsen som inte leder till önskat resultat upplevs som ett nederlag för den som sagt till? Att det är en av orsakerna till känslan av maktlöshet och frustration. Hur som helst så trappas det upp. Alternativet skulle alltså kunna vara den fredsbevarande insatsen Snooze-metoden.
Jag tänkte ge metoden en chans även i mitt privata liv. En situation som kan innebära många tillsägelser i en familj är morgonrushen som inkluderar väckning, frukost och andra rutiner, allt under en viss tidspress. En utmaning för föräldrar kan vara att väcka tonåringar. En annan kan vara att få yngre barn att klä på sig. Oavsett var utmaningen ligger kan jag numera tala om att metoden fungerar! Det var en så annorlunda upplevelse och resultatet så överumplande att jag nästan tyckte att det kändes märkligt. Det var helt klart den bästa vardagsmorgonen jag upplevt.
När jag väckte barnen gick jag som vanligt in flera gånger men nu varje gång som om det var den första. Det som hände var att istället för att känna frustration tredje gången så var jag helt lugn och kunde ta emot grymtningarna utan att ens tänka "jamen nu får du väl ändå se till att sätta fart!". Detta ledde till att barnen var uppe snabbare än vanligt, gjorde det de skulle och vi var till och med utanför dörren tidigare än vanligt. Och då ska tilläggas att jag hade vaknat lite sent. Ingen mirakelkur, inget hokuspokus, men jag har fått en metod för att kunna behålla mitt lugn. Säg till varje gång som om det är den första. Det är värt att pröva!
~~ ~~
