Att såra eller såras

~~

"Jag vill inte såra någon" det har jag hört både mig själv och andra säga. Det är en kommentar som kan komma när man tror att det finns en risk för att det som man egentligen tänker eller känner ska uppfattas på ett sätt som gör någon annan ledsen eller illa till mods. Och av den anledningen avstår man....  Vi avstår från att vara sanna både mot oss själva och andra för att vi inte vill såra.

Vad är det som ligger bakom detta? Första tanken är att det är av hänsyn till andra som vi säger så, men jag tror att det kan vara något annat. Det kan vara av rädsla tror jag. Rädsla styr tyvärr ofta våra val och det vi avstår ifrån. I det här fallet kan det vara rädsla för att inte bli accepterad, inte vara omtyckt, att förlora vänskap, för att hamna i konflikt och kanske rädsla för de egna känslorna.
Det är bra att de här tankarna kommer. Vi ska vara rädda om varandra och tänka på hur vi uttrycker oss. Att ta hänsyn till andra är viktigt och vi påverkar varandra mycket genom vad och hur vi säger saker. Det man kan reflektera över är om det är den egna rädslan över att själv bli sårad som styr oss. Om det vi egentligen säger är "jag vill inte bli sårad" eller "jag är rädd för att bli sårad av hur den andra reagerar".

Anledningen till att jag funderar över detta är att jag härom veckan kom i en situation där jag behövde stå upp för mig själv. Tidigare har jag ibland undvikit det och bara hållit med eller försökt att ge vinkar om att jag tyckt något annat. Av rädsla för att såra eller bli sårad har jag varit otydlig. Den här gången var det annorlunda. Jag sa ifrån på ett tydligt och rakt sätt men ändå vänligt. Det gick bra. Inget hemskt hände! Ingen sårad  blick, inget ifrågasättande, ingen konflikt, ingenting. Jo förresten, ett mycket bra bemötande.

Nästa gång orden "jag vill inte såra någon" dyker upp kanske det är dags att fundera på om det är en rädd busspassagerare* som försöker gömma sig bakom orden. I så fall kan chauffören påminna passageraren om att sitta ner och ta det lugnt. Chauffören vet ju vart bussen är på väg och kan tryggt och säkert köra dit utan att styras av sina rädslor.

*(Läs gärna blogginlägget 'Att vara busschaufför' som handlar om att våra tankar styr oss, det finns bl.a. under etiketten Betraktelser)


~~ ~~