Att hitta det man söker

I höst har jag för första gången plockat trattkantareller.

En gång när jag var tonåring, var jag vid ett tillfälle i skogen med en av mina kompisar. Hon sa att det fanns massor av svamp i skogen och bad mig följa med för att plocka. Vi gick bara utanför huset som låg i en skogsbacke. Jag hörde henne jubla en bit bort och hon ropade att hon hittat kantareller. Vi fortsatte på var sitt håll men jag fann ingen svamp. Då sökte jag upp henne och frågade hur jag skulle hitta dem. Hon svarade att man måste ha ”svampblicken” och då hittar man dem. Jag fortsatte mitt sökande. Jag tittade på alla möjliga sätt, nära marken, med kisande ögon, stirrande med vidöppna ögon men inte en enda svamp hittade jag. Naturligtvis tröttnade jag och tyckte att svampplockning var otroligt tråkigt. Har man varken lust eller svampblick är det ju ingen idé att fortsätta. Min kompis kom nöjd och glad tillbaka med en påse kantareller i handen.

Häromdagen blev jag tillfrågad av en god vän om jag ville följa med ut i skogen och plocka svamp, närmare bestämt trattkantareller. Väldigt glad blev jag. Med stövlar, svampkorg och förväntan följde jag med mitt sällskap in i skogen. Med oss var en svampplockare av rang, med stor erfarenhet av att hitta trattkantareller. Denna gång började precis som den i mina tonår, jag hörde glada tillrop ”Här har jag hittat!” medan jag själv förvirrat tittade mig omkring. Jag såg mossa, barr, stubbar, löv, stenar, lav, blåbärsris, trädrötter, några lingon men ingen svamp. ”Kom, titta här!” hörde jag den erfarna svampplockaren ropa till mig. När jag kom fram visade hon mig vad hon hittat.

”Så här ser de ut, titta här, ser du hålet i mitten på hatten? Foten, den är lite tillplattad, känn här” och så visade hon mig hur den såg ut och var jag skulle leta. Berättade och visade. ”JAA!” vilken lycka när jag själv upptäckte de första svamparna, på egen hand! Nu visste jag äntligen vad jag skulle leta efter. Och var jag skulle leta. Efter en stund märkte jag att ”svampblicken” fanns där. På håll kunde jag se att det inte bara var löv som låg på marken utan att några var svampar. Väl sittandes på huk så upptäckte jag fler och fler. När vi  vandrade hemåt igen gick jag nöjd och glad tillbaka med en korg kantareller i handen.

Om man inte vet vad man letar efter, hur ska man då kunna hitta det? Ibland behöver man helt enkelt någon som vägleder, visar och berättar om sina egna erfarenheter. Att överlåta sökandet åt någon annan lär man sig inget av men att få hjälp att veta var och hur man kan söka gör hela skillnaden. Om det gäller trattkantareller eller större livsfrågor spelar inte så stor roll, att hitta det man söker är lättare när man får klart för sig vad det är man letar efter. Det gör man inte alltid på egen hand men med rätt personer vid sin sida kan man träna på och hitta ”blicken” för det man söker.

~~ ~~