Besök från Bråkmakargatan!

Jättenöjd och gla'
allting känns så lätt ida'!
Lätta steg och skratt
fyller mig med härlig kraft
Lotta hon är här
visslar bort alla besvär
smittar mig som så
- allting kan jag faktiskt då!

Kasta bort dina bekymmer

Ibland har symbolhandlingar ett viktigt och stort värde. Det är inte alltid man förstår det förrän man själv har varit med om det.

En dag för några år sedan berättade en person för mig hur man bokstavligen kan kasta bort sina bekymmer. Vi stod vid en strand och personen talade om för mig att jag skulle ta upp en sten. Storleken på stenen skulle jag själv bestämma men den kunde gärna symbolisera tyngden eller storleken på de bekymmer jag ville bli av med. När jag hade valt sten fortsatte instruktionerna. Nu skulle jag med stenen i handen, tyst för mig själv, formulera vad som bekymrade mig. När jag  var klar med det skulle jag med kraft kasta ut stenen i havet.

Jag gick och ställde mig för mig själv en bit bort, vägde stilla stenen i handen och satte ord på vad som bekymrade mig. Jag höjde  armen och kastade allt vad jag kunde, stenen flög genom luften och med ett plask gick den igenom vattenytan. Det var härligt att stå där och kasta stenen, den symboliska handlingen var så tydlig.  En känsla av befrielse infann sig, en lättnad efter att ha blivit av med en börda. Nu har jag kastat bort det jag inte vill ha kvar!

Att välja sitt liv

¨
”Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det”

Orden i detta uttryck är så sanna och samtidigt kan de vara provocerande. Påståendet lägger över ansvaret på mig. Jag kan inte skylla på dåliga förutsättningar eller livets orättvisor utan det är upp till mig att ta det på ett bra sätt. Det är inte alltid så lätt att ta en svår situation på ett bra sätt. Ibland tar de negativa tankarna över och menar att man får skylla sig själv, att man kunde ha gjort på ett annat sätt för då hade allt varit annorlunda eller att det var andra som orsakade situationen. Det kanske är sant, situationen kanske har uppkommit på grund av något av dessa argument.

Trots det kan utkomsten av det hela bli på helt olika sätt beroende på hur man tar det. Den enda som kan göra något åt hur jag upplever situationen är jag själv. De negativa tankarna kan fylla en funktion under en kort tid. De kan få oss att se våra tillkortakommanden och de påminner oss om att vi kan må dåligt. Det är inte heller fel att må dåligt en stund över en situation man inte är nöjd med men det är när de negativa tankarna får makten som det blir besvärligt, destruktivt och improduktivt. De leder inte livet framåt, de håller tillbaka kreativitet och förstör möjligheterna. Det svåra är att se att de är negativa tankar, för många av dem verkar vara sanningar. Man kan behöva hjälp för att lära sig att känna igen dem och upptäcka vilket inflytande de har.

Jag har med hjälp lärt mig att känna igen och identifiera många negativa tankar och ändå lurar de mig ibland. Det händer att jag blir intrasslad i tankar som vill få mig nedstämd, bekymrad eller fylld av otillräcklighet. Tidigare kunde de hålla fast mig rätt länge, för jag var inte medveten om vad de var. Jag tog dem för sanningar. Nu märker jag efter att tag att jag faktiskt är intrasslad och då kan jag välja att trassla mig ur deras grepp.

Det finns flera olika sätt att tolka en situation och det finns alltid minst två alternativ, det sämsta tänkbara alternativet och det bästa tänkbara alternativet. Det är här man kan göra ett val, ett val av hur man tar det. Det sämsta tänkbara alternativet är inte sannare än det bästa tänkbara alternativet. Det kan vara lätt hänt att man väljer den sämsta tänkbara alternativa tolkningen utan att ens veta om det. Man tror kanske att man bara är realistisk och funderar inte alls på att det finns alternativ. Att välja bästa tänkbara alternativa tolkning av en situation förändrar mycket. Plötsligt finns det möjligheter och när man ser möjligheter då är inte det viktigaste hur man har det, utan hur man tar det.

~~ ~~

Lev nu och lev här

~~

Dagarna kommer
och dagarna går
tiden försvinner
sekunder blir år

Vi lever just nu
inte då, inte sen
och stunden du har
kommer aldrig igen

Var rädd om dig själv
och dem du har kär
tag vara på stunden
lev nu och lev här

Vi blir till i varandras ögon

Framgångsrik. Det är inte precis det ord jag skulle välja för att beskriva mig själv. Ordet framgångsrik är väldigt värdeladdat. Det är nära förknippat med en lyckad yrkeskarriär. Om man ser till de yttre faktorerna och ytligt bedömer min situation ser man följande: En medelålders kvinna som arbetat inom barnomsorgen i ett tjugotal år med en oavslutad vidareutbildning, som varit sjukskriven i 2½ år och som nu är utförsäkrad sedan 4 månader. Det låter inte som definitionen på framgångsrik. Ändå var det just det ordet som en vän använde för några veckor sedan när hon i ett sammanhang skulle beskriva mig! Jag blev först alldeles ställd och sedan blev jag rörd till tårar… Hon skrev att jag var ”en vän som har lärt mig mycket om stress och som är en fantastiskt framgångsrik person på många vis”. De här orden har förändrat mig.

Jag förstod att hon bland annat tänkte på allt det som jag har gått igenom de senaste åren, allt det jobb som jag har lagt ner på ett inre förändringsarbete, att jag lärt mig att sätta upp små men rimliga mål och tillåter mig att glädjas när jag nått dem och att jag fortsätter att sätta upp nya mål och hela tiden strävar framåt. När man är långtidssjukskriven är det lätt att börja tvivla på sig själv, sin kompetens, sin förmåga, sin framtid. Många gånger har jag undrat över när jag kommer kunna börja arbeta igen, hur mycket jag kommer att klara av, vad jag kommer att klara av. Frågor fulla av tvivel och ovisshet.

Min väns ord gav mig ett nytt perspektiv på mig själv. Den som är framgångsrik klarar av saker. När jag tänkte efter så har jag klarat av otroligt många saker. Det har jag vetat om tidigare också. På ett intellektuellt plan har jag varit nöjd och stolt över vad jag har åstadkommit. Men de här orden gjorde något annat med mig. Jag fick ett nytt sätt att se på mig själv. Från att ha varit fylld av frågor om hur, vad och om jag ska klara av saker är jag nu fylld av en helt annan inställning. Den som är framgångsrik klarar av saker. Hur, vad och om är inte längre väsentligt. Jag ser med tillförsikt och glädje på framtiden. Faktum kvarstår, det är osäkert när jag kommer att kunna börja jobba, jag vet inte hur mycket eller vad jag kommer att klara av, men min självbild är förändrad och det gör hela skillnaden.

Jag är framgångsrik, jag klarar av saker!

~~ ~~

Ett år går fort

Idag är det precis ett år sedan jag skrev mitt första inlägg här på bloggen. Det var ett stort steg att ta. Har man skrivit något och låtit det landa på internet så finns det kvar, man får stå för det. Ibland har jag gått in och ändrat någon formulering, för märkligt nog är det först när det står i bloggen som jag verkligen ser hur det har blivit. Det kan vara ett ord eller en fras som jag känner mig tveksam inför och då har jag ändrat på det. Jag har lärt mig mycket under året och jag kommer fortsätta skriva så länge jag har tankar och funderingar som jag vill dela med mig av.
Med stor ödmjukhet och mycket glädje kan jag konstatera att min lilla blogg, med mest dikter, har haft nästan 4000 sidvisningar under året som gått. Jag har besökare som är utspridda i världen, från mer än tio olika länder. Tänk att det jag skriver hittar läsare på så många platser.

~~

Kära bloggläsare!


Jag vet bara vilka några av er är. Oavsett om ni är för mig kända eller okända så gör ni mig så glad. När jag tittar i statistiken och ser att även om jag inte skrivit något nytt på ett tag, så har ni ändå varit inne och läst. När jag sedan ser att jag har återkommande besök från andra länder så brer leendet ut sig i mitt ansikte och jag blir lycklig. Fast jag inte vet vem det är så känns det som om en god vän varit på besök. Tack, för att ni läser. Det ger en annan dimension till mitt skrivande. Att veta att det finns andra som ibland blir berörda av det jag skriver är fantastiskt.

Med stor tacksamhet till er alla


/Anneli


~~ ~~

Stjärnstoff

Det finns stjärnor
många miljoner ljusår bort,
med enorma teleskop
kan de beskådas

Rymden är oändlig
och längre bort
än jag förstår
finns nebulosor och galaxer

Det finns en plats
där stjärnor föds
och detta sker
just i en nebulosa

Med rymdmått mätt
är vårt jordklot litet,
en planet bland flera
svävande i rymden

I oändlighetens landskap
har vi någonting gemensamt
i grunden är vi lika
människor och stjärnor

Samma grundämnen
är det vi består av
det finns ett samband
mellan delarna i helheten

Det ger mig ro att tänka
att stjärnstoff är som jag,
en liten människa på jorden
i ett oändligt universum

Det du inte ser

Det du inte ser,
är det mindre sant
mindre viktigt
eller obefintligt?

Måste det finnas bevis
för trovärdighetens skull?

Är något riktigare
om det konstaterats
med vetenskapliga
undersökningar?

Vinden
Kärlek
Tiden
Gud

Det du inte ser...?

~~ ~~

Jag önskar så

Jag skulle ha lyssnat

På min inre röst

Jag skulle ha följt

Min egen känsla

Jag kom försent

Jag var inte där



Om det var möjligt

Att vrida tillbaka tiden

Att få en andra chans

Då skulle jag göra det

En enda gång

För en enda saks skull



Jag önskar så

Att jag hade varit där

Suttit vid din sida

Hållit din hand

Andats med dig

I ditt sista andetag

 
 
~~ ~~

Mot okända mål

Starka vingar bär mig
bort mot himlens horisont

Vad än som finns
där borta
är jag redo att bemöta

De hinder som kan komma
tar vingarna mig över

Jag bär tillit och beslutsamhet
i min famn mot nya mål

Mitt sikte det är inställt
bort mot himlens horisont

Det krävs mod

Fler steg

På nya stigar

Det krävs mod

Att våga pröva

Inte veta

Vad som händer

Ändå

Släppa taget

Våga hoppa

Se om vingarna bär


~~  ~~

Du väljer

I höstas såg jag ett program på TV som jag tänker på ibland. Det var ett samtal mellan flera personer och det jag fastnade för var en dialog mellan Spontana Kocken och Rationella Fysikprofessorn. Det de samspråkade om var huruvida det finns en mening med det som sker i livet.

Spontana Kocken ser en mening med att saker händer och Rationella Fysikprofessorn menar att det inte finns någon mening men att man kan ge det en betydelse i efterhand. Dialogen minns jag som något i den här stilen:

- Jag tänker absolut att det finns en mening med det som sker.
- Nej det gör det inte, det är en efterkonstruktion. Det finns ingen mening bakom det som sker men däremot kan man i efterhand ge det en meningsfull betydelse.
- Ja men för mig finns det en mening med det som sker, jag ser det så.
- Nej så är det inte, det är en efterkonstruktion.

Det som dröjt sig kvar hos mig är att Fysikprofessorn gjorde anspråk på att ha en sanning som är vetenskaplig och att han ansåg att Kocken hade fel. Själv tänker jag på ett annat sätt. För mig är det ingen skillnad, för mig handlar det om att de båda har gjort ett val. Vi väljer hur vi vill se på det vi upplever, om det finns en mening eller inte. På så sätt är det inte riktigare att meningen är efterkonstruerad, det är ett val att se det så också.

Det finns en mening med det som sker, det är slumpen, tillfälligheter, ödet, Gud… Det finns olika sätt att uttrycka det på utifrån livsåskådning och du väljer hur du vill se på det som sker.