Idag är det precis ett år sedan jag skrev mitt första inlägg här på bloggen. Det var ett stort steg att ta. Har man skrivit något och låtit det landa på internet så finns det kvar, man får stå för det. Ibland har jag gått in och ändrat någon formulering, för märkligt nog är det först när det står i bloggen som jag verkligen ser hur det har blivit. Det kan vara ett ord eller en fras som jag känner mig tveksam inför och då har jag ändrat på det. Jag har lärt mig mycket under året och jag kommer fortsätta skriva så länge jag har tankar och funderingar som jag vill dela med mig av.
Med stor ödmjukhet och mycket glädje kan jag konstatera att min lilla blogg, med mest dikter, har haft nästan 4000 sidvisningar under året som gått. Jag har besökare som är utspridda i världen, från mer än tio olika länder. Tänk att det jag skriver hittar läsare på så många platser.
~~
Kära bloggläsare!
Jag vet bara vilka några av er är. Oavsett om ni är för mig kända eller okända så gör ni mig så glad. När jag tittar i statistiken och ser att även om jag inte skrivit något nytt på ett tag, så har ni ändå varit inne och läst. När jag sedan ser att jag har återkommande besök från andra länder så brer leendet ut sig i mitt ansikte och jag blir lycklig. Fast jag inte vet vem det är så känns det som om en god vän varit på besök. Tack, för att ni läser. Det ger en annan dimension till mitt skrivande. Att veta att det finns andra som ibland blir berörda av det jag skriver är fantastiskt.
Med stor tacksamhet till er alla
/Anneli
~~ ~~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar