Om du kan förmå

Om du kan förmå
att älska och förlåta

du människobarn

då kan du växa
och utföra stora ting

i ditt eget liv



~~ ~~

"Sjukskrivning som hjälper"

Om du känner någon som är långtidssjukskriven eller om du själv är det så vill jag tipsa om en bok. Jag och 13 andra personer medverkar  i den här boken och här kan man läsa om upplevelser och erfarenheter av hur det är att vara långtidssjukskriven. Framför allt får man veta att det faktiskt finns hjälp och stöd att få. Som sjukskriven vet man inte alltid vad man har rätt till och inte har man heller alltid ork eller förmåga att ta reda på det. Just detta att få hjälp med att veta vad och hur man kan få rätt stöd under sin sjukskrivning är något som beskrivs i boken. Det är alldeles för många som inte vet vilken hjälp de kan få och tyvärr finns det läkare som inte informerar om de rehab-team som ofta finns på vårdcentralerna. När jag läste de andras berättelser blev jag hoppfull, för det är härligt att läsa om allt det som de uppnått när de väl har fått hjälp.  

Det finns några bibliotek som har köpt in den så det går att låna den. Om man vill köpa den kan man beställa den på Landstinget Västernorrlands hemsida www.lvn.se och där kostar den 150 kr. Den kan också finnas att köpa hos en del bokhandlare.

Under granen

Kom

sitt hos mig

göm dig här

vi får plats

tillsammans

nära nära

Under

stora granen

är vår plats

här väntar vi

tillsammans

Inget

kan hända

vi sitter här

i stillhet 

nära nära

Här

har vi skydd

mot det svåra

vi längtar

tillsammans

nära nära

~~ ~~

Smärtor i bröstkorgen

~~

Jag vet. Och ändå inte. Jag förstår. Men samtidigt inte.

Sedan ett par veckor tillbaka vaknar jag flera gånger varje natt med smärtor i bröstkorgen. Det hugger till, knivskarpt, mitt i bröstbenet. Efter hugget håller smärtan sig kvar med ett krampaktigt grepp som sakta släpper. Om jag dricker lite vatten släpper det fortare. Det kan hjälpa om jag trycker med fingertopparna mot bröstbenet. Då känner jag också hur öm jag är där. Där, på det där stället där man känner av rädsla, oro och ångest.

Ja, det är det jag vet. Och jag vet mer. Det här känner jag till, jag har varit med om det under flera perioder. Jag vet att det inte är farligt. Jag vet att smärtan går över efter en stund. Jag vet vad den beror på. Det är ett symptom på stress. Det är en varningssignal! Jag vet också att det kommer att fortsätta så här om jag inte gör något åt det. Vad jag inte vet, är vad exakt det är som den här gången har utlöst min stressreaktion eller när det skulle börja, att jag vaknar på natten med smärtor i bröstet.

Jag förstår varför det händer. De senaste veckorna har varit en period då livet varit pressande på flera plan. Det är situationer och händelser som har tagit mycket energi samtidigt som jag jobbar med att färdigställa min restuppgift från min vidareutbildning. Jag förstår att jag har gått in i mina gamla mönster och struntat i de signaler jag får av min kropp. Att jag har kört på utan att stanna upp. Min stresströskel är väldigt mycket lägre nu än förr, vilket i sig kanske bara är sunt, men ändå klarar jag ibland att bära tyngre lass än vad som är bra. Det jag inte förstår är att jag inte märker hur det byggs upp och plötsligt blir för mycket.

Det är lätt att gå in i gamla mönster även om man har lärt sig nya. Det är lätt att skjuta åt sidan de signaler kroppen ger, att fortsätta fast man är trött, att ta en kopp kaffe istället för att vila en stund. Vår hjärna har en enorm kapacitet och ändå är vi så tröga ibland. När jag vaknar på natten av smärtorna kan jag tänka "jaha, är det dags nu igen? okej, jag förstår att det är för mycket nu". Med tanke på allt vi är kapabla till är det märkligt att det behöver gå ett par veckor innan de egna orden sjunker in och faktum gör klart att det faktiskt är dags att göra något åt situationen.

Nu plockar jag fram det som jag vet behövs och det är pauser, avslappning, mental vila, promenader, återhämtning. Dagligen. Flera gånger dagligen. Hur ska man hinna det? Det handlar inte om att hinna, det handlar om att vilja fortsätta leva. Det låter kanske drastiskt men långvariga stresstillstånd är skadliga och att prioritera stunder av återhämtning kan göra stor skillnad. Det finns många, många tillfällen under en dag då man kan göra korta avslappningar, ge hjärnan en paus med mindfulness eller medvetet tänka på sin andning. Prioritera dig själv med egen tid. Om än bara några minuter. Det är en början och den är viktig.

Har du smärtor eller tryck i bröstet? Det är en varningssignal! Ta den på allvar! Lyssna på din kropp. Den försöker tala med dig om det som ditt intellekt förnekar eller inte vill låtsas om. Innerst inne kanske du vet vad som är orsaken. Ta itu med den. Om du inte klarar det själv så sök hjälp, det finns bra hjälp att få. Oavsett om du vet varför eller inte så ta det på allvar.

Det försvinner inte av sig själv. Du måste göra något åt det.

Dina ord

Utan föraning
hände det

dina ord
svingade sig
genom luften

tog vägen
genom mina öron
snirklade sig
igenom gången
vibrerade mot
trumhinnan

fortsatte
i slow motion
upp till hjärnan

stannade till där
ett ögonblick

för att få mig
att förstå

slutligen
singlade de ned

likt en fjäder
som sakta
dalar

för att landa
i mitt hjärta

utan föraning

förändrades
livet


~~ ~~

Saknad

~~ ~~

Du finns med mig

alltid

jag talar med dig

ibland

jag saknar dig

ofta


~~

Att hitta det man söker

I höst har jag för första gången plockat trattkantareller.

En gång när jag var tonåring, var jag vid ett tillfälle i skogen med en av mina kompisar. Hon sa att det fanns massor av svamp i skogen och bad mig följa med för att plocka. Vi gick bara utanför huset som låg i en skogsbacke. Jag hörde henne jubla en bit bort och hon ropade att hon hittat kantareller. Vi fortsatte på var sitt håll men jag fann ingen svamp. Då sökte jag upp henne och frågade hur jag skulle hitta dem. Hon svarade att man måste ha ”svampblicken” och då hittar man dem. Jag fortsatte mitt sökande. Jag tittade på alla möjliga sätt, nära marken, med kisande ögon, stirrande med vidöppna ögon men inte en enda svamp hittade jag. Naturligtvis tröttnade jag och tyckte att svampplockning var otroligt tråkigt. Har man varken lust eller svampblick är det ju ingen idé att fortsätta. Min kompis kom nöjd och glad tillbaka med en påse kantareller i handen.

Häromdagen blev jag tillfrågad av en god vän om jag ville följa med ut i skogen och plocka svamp, närmare bestämt trattkantareller. Väldigt glad blev jag. Med stövlar, svampkorg och förväntan följde jag med mitt sällskap in i skogen. Med oss var en svampplockare av rang, med stor erfarenhet av att hitta trattkantareller. Denna gång började precis som den i mina tonår, jag hörde glada tillrop ”Här har jag hittat!” medan jag själv förvirrat tittade mig omkring. Jag såg mossa, barr, stubbar, löv, stenar, lav, blåbärsris, trädrötter, några lingon men ingen svamp. ”Kom, titta här!” hörde jag den erfarna svampplockaren ropa till mig. När jag kom fram visade hon mig vad hon hittat.

”Så här ser de ut, titta här, ser du hålet i mitten på hatten? Foten, den är lite tillplattad, känn här” och så visade hon mig hur den såg ut och var jag skulle leta. Berättade och visade. ”JAA!” vilken lycka när jag själv upptäckte de första svamparna, på egen hand! Nu visste jag äntligen vad jag skulle leta efter. Och var jag skulle leta. Efter en stund märkte jag att ”svampblicken” fanns där. På håll kunde jag se att det inte bara var löv som låg på marken utan att några var svampar. Väl sittandes på huk så upptäckte jag fler och fler. När vi  vandrade hemåt igen gick jag nöjd och glad tillbaka med en korg kantareller i handen.

Om man inte vet vad man letar efter, hur ska man då kunna hitta det? Ibland behöver man helt enkelt någon som vägleder, visar och berättar om sina egna erfarenheter. Att överlåta sökandet åt någon annan lär man sig inget av men att få hjälp att veta var och hur man kan söka gör hela skillnaden. Om det gäller trattkantareller eller större livsfrågor spelar inte så stor roll, att hitta det man söker är lättare när man får klart för sig vad det är man letar efter. Det gör man inte alltid på egen hand men med rätt personer vid sin sida kan man träna på och hitta ”blicken” för det man söker.

~~ ~~

Ingenting

Ingenting hände

och ingenting var där

men det gjorde ingenting

Tomheten fylldes 

och intigheten intog allt

men det var annorlunda

Tiden stod stilla

och timmarna gick

men det varade inte

Livet är dyrbart

och håller vår kärlek

men allt är bara till låns

~~ ~~

Morgonbestyr

En ny dag vaknar

iklär sig nya tankar

och möjligheter







~~

Åter en ny dag

Jag öppnade sakta dörren 

och där utanför stod dagen med vidöppna armar och sa 

" Välkommen! " 

och vi slog följe på vägen mot möjligheterna

~~ ~~

Högtflygande tanke

~~ ~~

Fylld av drömmar

och förväntan

svävar tanken

lätt i vinden

lyfter uppåt

dansar runt

stiger högre

seglar tyngdlöst

full av tillit

svävar uppåt

uppåt

Dyrbar vänskap

~~ ~~

Du lyssnar

och hör mig

Orden
som flyger
flödar
hoppar
snubblar
tvekar

Du tar emot dem

De landar
och bevaras

i tryggt förvar

som en skatt

Lycklig
är jag

med en
sådan vän


~~ ~~